avlastning

Grabben är på avlastning varannan helg. 

Det är en familj som bor på landet -mamma, pappa, barn på 14, hund och får. 

Han har vart där sen han var 5 år. 

I det sista har han börjat tröttna lite. 

Och jag förstår han -dem har inte växt med honom. 

Dem gör de samma aktiviteterna som dem gjorde för 5 år sedan. 

Ibland gör dem roliga saker som att fiska och gå på bio. 

Men Adrians förklaring på hur det är nu är;

Sonen är hos kompisar, pappan jobbar ute och mamman stickar. 

Så ja; jag förstår att det inte är så kul. 

Nu i helgen skulle han dit, men jag lät han slippa. 

För tre veckor sen bestämde vi att han skulle dit på höstlovet och det var ingen protest. 

Fram till idag. 

Nu fick jag höra många vackra ord ur hans oskyldiga mun.. 

Han vill ABSOLUT inte dit. 

Och jag vill ABSOLUT att han ska dit. 

Som jag har sett fram mot en vecka där jag kan vila efter jobb. 

En vecka med bara mig. Utan krav om middagar. 

Sova efter jobb om jag vill. Dra till vänner. 

Och jobbet kommer bli extra slisamt då vi går 2 istället för 3 vuxna. 

Men har tänkt att det kommer gå bra, bara för att jag har fri på eftermiddagarna.

Jag vet att jag blir en bättre mamma och får mer energi efter en vecka ledigt. 

Och jag vet att det kommer bli skitjobbigt att han han hemma.

Men det går ju inte förklara så han förstår.. 

Dilemma det här..