Han kan absolut inte sova.
Först tänkte jag åååå -jag som ville ha fritid.
Men så tänkte jag om..
I denna tid som vi har gått och går igenom märker jag massa på mig själv; mycket känsligare och kan gråta för inget, glömmer massa, svårare att konsentrera sig, svårt att somna, mer huvud, rygg och magont.
Och klart han har det samma. Kanske inte helt, men en del.
Och i mitt eget har jag liksom inte haft full uppmärksamhet på han.
I helgen har han vart mycket mer irritabel och rastlös än vanligt -och då blir jag irriterad.
Har liksom bara glömt att tänka på varför.. :/
Det är en del dagar han inte vill skolan (som imorgon) men jag har kört han iväg var dag.
Men nu ser jag att det kanske inte är så konstigt. Om man är rastlös och har svårt att koncentrera sig kan skolan bli jobbig.
Nu har jag läst hela boken här. Och det står klart att när man har barn som upplever onaturliga dödsfall ska man be om hjälp. Hos fagpersonal eller en annan trygg vuxen som barnet kan prata med.
Det har jag inte gjort.
Och det som är konstigt är att både Barnevernet och phbu (psykisk helse for barn og unge) har haft kontakt med mig efter dödsfallet, och ingen har erbjudit sig hjälp..
Och andra vuxna han kan vara med vet jag inte heller om jag har.
UFF, stackars killen min -stackars oss..
Be om hjälp hos bup, absolut, håller med om att det är konstigt att de inte erbjudit hjälp! Men det måste ju finnas proffs på detta för Adrian och för dig såklart!!!Han har ju såklart tusen frågor som kan vara svårt att ställa!!!
SvaraRaderaStackars Adrian. Klart han är i sorg han med. Du är stark som ser detta i din egen sorg. Hoppas ni fick sova i natt. Kram
SvaraRaderaDu är en grym mamma som stannar upp och tänker till och reflekterar! Jag hoppas att ni får stöd båda två! Stor kram och grattis i efterskott, jag hade inte möjlighet att skriva den dagen du fyllde! Kram Marica
SvaraRadera